Mål och mening

av Dorothy Day 1940

Dorothy Day var medgrundare av Catholic Worker-rörelsen i USA. The Catholic Worker är en ekumenisk lekmänsrörelse som uppmuntrar till praktiskt tjänande och vardagsgemenskap. Det är ett decentraliserat nätverk av kristna kommuniteter runt om i världen.

 

Vi måste ständigt återkomma till vårt mål och vår mening.

Tillsammans med barmhärtighetsgärningar, att ge mat, kläder och skydd till våra systrar och bröder, måste vi undervisa. Vi måste ge mening till tron som är inom oss. Annars blir vi utspridda lemmar av Kristi kropp, istället för att vara delar av samma kropp. Annars blir vår religion ett opium endast för vår egen skull, för vår egen bekvämlighet eller för vår individuella säkerhet eller våra likgiltiga vanor.

Vi kan inte leva ensamma. Vi kan inte vara i himmelriket ensamma. Då kommer (som Péguy sade) Gud att fråga oss ”Vilka är alla de andra?” Om vi inte fortsätter att undervisa kommer vi att förlora visionen. Och om vi förlorar visionen, blir vi endast filantroper som delar ut lindringsmedel.

Visionen är denna. Vi arbetar för en ”ny himmel och en ny jord, där rättvisa råder”. Vi försöker att i handling säga ”Må din vilja ske på jorden såsom i himlen”. Vi arbetar för en kristen social ordning.

Vi tror på syskonskapet av mänskligheten och föräldraskapet hos Gud. Denna undervisning, undervisningen av Kristi kropp, innebär idag fackföreningar, bekämpning av rasism, kooperativ, hantverk, hem av gästfrihet och jordbruksgemenskaper. På dessa sätt kan vi leva såsom att vi är delar av samma kropp, medvetna om att ”när en del lider, så lider hela kroppen”.

Detta arbete mot en ny himmel och en ny jord visar ett samband mellan det materiella och det andliga, och såklart, andlighetens företräde. Mat för kroppen är inte tillräckligt. Vi behöver även mat för själen. Därför behöver de som leder detta arbete dagligen gå till mässan, för att få mat för själen. Våra uppfattning om världen blir tydligare när vi ber om att vår tro skall stärkas, vi kommer att se Kristus i vår nästa, och vi kommer inte att tappa tron på dem runtomkring oss, trots motgångar. Det är lättare att ha tro att Gud kommer att hjälpa varje hus av gästfrihet och jordbruksgemenskap och förse oss med det vi behöver i form av mat eller pengar, än det är att hålla en stark, hjärtlig, levande tro i varje individ runtomkring oss – att se Kristus i våra syskon. Om vi tappar tron, om vi slutar undervisa, förnekar vi Kristus.

Vi måste praktisera Guds närvaro. Jesus sa att ”där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem”. Han är mitt ibland oss. Han är med oss vid våra bord, i våra soppkök, bland våra gäster, på våra jordbruk. När vi ber för våra materiella behov, drar det oss närmre Guds mänsklighet. Kristus var också i behov av mat och skydd, han värmde också sina händer vid elden och lade sig ner i båten för att sova.

När vi läser Bibeln vid våra måltider, när vi ber vår kvällsbön, när vi har studiegrupper, när vi går för att dela ut litteratur på möten eller säljer dem vid gatuhörn är Kristus med oss. Det vi gör är väldigt lite. Men det är som med pojken med några få bröd och fiskar. Jesus tog det lilla han hade och förökade det. Gud gör resten. Det vi gör är så litet att vi kanske tycker att vi ständigt misslyckas. Men även Jesus gick igenom nederlag, då han dog på korset. Men om inte fröet faller till marken och dör, blir det ingen skörd.

Och varför måste vi se resultat? Vårt arbete är att så. En annan generation får skörda.

Trots att vi växer i antal och når till avlägsna platser på jorden, så är arbetet beroende av var och en av oss, på vårt sätt att leva, i de små saker vi gör.

”Vilka är alla de andra?” kommer Gud att fråga. Låt oss inte förneka Kristus i de som är runtomkring oss. Redan här, just nu, kan vi få vara en del av Guds rike, där rättvisa råder!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *