En reflektion av Josh Armfield
Det kristna livet har inte prövats och visat sig vara bristfälligt, utan det kristna livet har uppfattats vara utmanande och lämnats obeprövad. – GK Chesterton
För tio år sen när Kommuniteten Senapskornet grundades var målet att experimentera med det kristna livet, ett liv i Jesu efterföljd. Stämmer det som Jesus säger? ”Sök först Guds rike och Guds rättfärdighet, så skall ni få allt det
andra också.” (Matt. 6:33) Jesus ord kan låta ganska hårda ibland när han säger till exempel, ”Om någon vill gå i mina spår, måste hen förneka sig själv och ta sitt
kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv?” (Matt. 16:24-26) Det är uppenbart att Jesus kallar sina efterföljare till omvändelse. Det går inte att följa Jesus och samtidigt fortsätta med de gamla vanor, de gamla mönster, det gamla livet. I Jesu undervisning sätter han ofta ett liv i efterföljelse i kontrast med ett världsligt liv. Att följa Jesus leder oss åt ett helt annat håll än ett liv utan Jesus. ”Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att
vara.” (Matt. 6:19-21) ”Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” ”Gå in genom den trånga porten”. Jesus kallar sina efterföljare att leva ett annorlunda liv på den här jorden!
När vi flyttade till Sundet var just omvändelse en viktig del i detta. Inte för att vi inte redan följde Jesus, eller att vi inte kunde leva som kristna där vi var. Men jag tror att konkreta beslut att följa Jesus kräver konkreta handlingar. Att förflytta oss till Sundet var faktiskt en markering: här vill vi leva i Jesu efterföljd och vi vill bjuda andra att också göra det med oss.
Hur kan vi leva som Jesu efterföljare idag? Hur skiljer sig det kristna livet i
Sverige från ett vanligt medelsvenssonliv? I Magnus Malms bok ”Som om Gud inte finns” skriver han om sekulariserings problematik. Man kan ha en kristen tro
men leva i princip som om Gud inte finns. ”Sekularisering är att börja leva som om Gud inte finns. Det kan innebära att jag slutar tro på Gud, men det kan också ske medan jag fortfarande har kvar tron på Guds existens. Det avgörande tecknet på sekularisering är inte människans inre utan hennes relationer: till Gud, sig själv, andra människor, arbetet, pengarna, miljön, politiken osv. Därmed är sekulariseringen minst lika mycket ett problem inom kyrkan som utanför.” Som
det står i Jakobsbrevet: ”Vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har
gärningar? Inte kan väl tro rädda honom?” (Jak. 2:14)
Vi ville med Senapskornet få prova hur ett liv i Jesu efterföljd skulle kunna se ut för oss här i Luleå. Vi ville låta vår tro leda till gärningar i vardagen. Och på så sätt kom vi fram till våra grundprinciper: Gemenskap, Gästfrihet, Enkelhet och Ickevåld. När Jesus undervisar om hur vi ska leva tillsammans i Guds rike handlar det nästan alltid om någon av dessa principer. Dessa principer är förstås inte omfattande eller systematisk. Och mycket av Jesu undervisning handlar om oss som individer också, men en kristen kan inte undvika lärjungaskapets krav och där är dessa principer centrala. Det är i gärningarna att vår tro får liv, som vi läst Jakobsbrevet. Utan gärningar är tron död.
Nu har det gått 10 år sen vi började detta experiment. Och vad har vi lärt oss? Jesus kallar varje kristen till efterföljelse! Det är mycket tack vara EFS Luleå som vi har fått prova det här med Senapskornet. Så många kloka, kärleksfulla, trogna kristna bröder och systrar som vi har runt omkring oss som stöttat oss, visat
omanke och delat gemenskap med oss under dessa år! Vi kan bara säga, “Tack!”
Varje kristen behöver andra kristna bröder och systrar som kan stötta och bära längst lärjungaskapets väg.
Ett liv i Jesu efterföljd kräver att vi ger plats för Jesus i vår vardag. Jesus säger i Uppenbarelseboken 3:20, “Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.” Vi måste vara beredda att släppa in Jesus om vi vill dela vardagen med honom. Jesus använder ofta olika bilder från trädgården för att beskriva Guds rike, inte minst Senapskornet. Jag tror det kristna livet handlar mycket om att förbereda jorden för sådd. Hjärtat är åkern som Gud vill så sitt ord i, sin kärlek. Är våra hjärtan beredda för sådden? Guds kärlek kan växa inom oss och förvandla våra liv om hjärtat är redo att ta emot det. Ni har hört liknelsen om sådden och skörden i Lukas 8.
Handlar inte det kristna livet om just detta, att förberedda hjärtat för Guds
sådd? Och inte bara en gång utan kontinuerligt. Är hjärtat överväxt med tistlar? Har det blivit hårt med stenar? Eller är det distraherad och utan riktning? Kommunitet hjälper oss att förbereda hjärtat för sådden varje dag genom bönerytmen, bibelläsning, gemenskap och en vision som ger vardagen riktning.
Det finns mycket i världen som kan hindra oss från att göra plats för Jesus i
våra liv. Mycket som hindrar Guds rikes tillväxt. Det är en stor anledning till varför
jag har valt kommunitetsliv med grundprinciper som enkelhet och gästfrihet. Ett liv i Jesu efterföljd handlar delvis om att utsätta oss för saker som i världens öron kanske inte låter så lockande. Kanske är det det som GK Chesterson menade när han sa att det kristna livet kan vara utmanande. Vi har valt att jobba deltid och med mindre inkomst för att istället ha tid och ork för gemenskap och tjänande. Vi har valt att leva i kollektiv vilket innebär att vi inte har lika mycket privat men vi kan lätt samlas i bön och till måltidsgemenskap. Vi har valt att bo tillsammans med flyktingar och möter världens lidande konkret, men Jesus är också nära dem som lider och Guds närvaro är påtaglig när vi lever i solidaritet
med de lidande. Senapskornet har varit ett försök att låta Jesus och Guds rikes
principer få mer utrymme i våra liv. Jag tror det spelar roll. När senapskornet får landa i god jord och får gro, växer det och blir till stor skörd. Vi vill uppmuntra fler kristna att tänka så. Hur kan Jesus få mer plats i ditt liv? På vilket sätt kan Guds rikes principer få mer utrymme i den gemenskapen du tillhör?
För min egen del vill jag vittna om hur Gud, genom kommunitetsliv, har bemött min längtan efter äkthet och mening och har stärkt min tro. Det kristna livet kan vara utmanande för Jesus kallar oss till efterföljelse och han lovar aldrig att livet
kommer bli lätt. Men kyrkan har en sky av vittnen som berättar för oss om hur
underbart livet med Jesus är. Vi får låta dessa människors livsberättelser vara till
inspiration för oss i vår efterföljelse. Det kristna livet är aldrig bristfälligt när man
faktiskt vågar leva det. Som Jesus sa, ”den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.” Stort tack till er alla som har delat detta liv med oss, som har bott här eller stöttat oss på olika sätt. Tack för vänskapen och gemenskapen. Vilken gåva ni är!
För att lyfta andra röster har jag frågat folk som har bott i kommuniteten Senapskornet om de ville dela något som de har lärt sig under tiden här. Här är några svar jag fick:
Röster från Senapskornet:
Vi bär med oss vårt år i Kommuniteten Senapskornet med stor tacksamhet: både
vardagsbestyren där vi hjälptes åt med så mycket och högtidsstunderna när vi fick göra en utflykt, bjuda in till knytkalas eller samtala mer koncentrerat. När det råder motvind på ickevåldets väg ger vänskapen med er en viktig knuff i ryggen!
Kommuniteten inspirerar oss att fortsätta leva enkelt för jordens skull och att våga ta språnget till en större gästfrihet och öppnare gemenskap med människor och djur i vår närhet. Och vi har fått vänner för livet! /Alva, Tore och Teodora Hjulman– bodde i Senapskornet 2024-25
I learned that using a scythe is much harder than it looks. Or in other words: I learned to more appreciate the practical skill and knowledge needed to live off the land. / Herman Van Veelén – bodde i Senapskornet 2020
I learned to give others space to grow in their own kind of way. /Alicia Köhler –
bodde i Senapskornet 2022-23
I learned to ride a bicycle! /Oussama Echchalim 2023-24
Kommuniteten Senapskornet är ett guldkorn! Den skapar öppenhet och
gemenskap och är i det en förebild även för vanliga familjer. Kommuniteten ger på så vis ett viktigt bidrag till församlingen, samtidigt som kommuniteten själv
får omslutas av församlingens gemenskap. Senapskornet blir en påminnelse om att mitt och allas våra liv inte är till för vår egen del, mitt eget livsprojekt, utan för att ge och dela liv med varandra. Jag är glad och tacksam för att jag under några
vintermånader 2024 fick vara en del av Senapskornet. Gud välsigne er! /Evastina
Grahn bodde i Senapskornet 2024
Att öppna upp sitt hem är enklare när vi gör det i gemenskap. När vi inbjuder
någon i utsatthet att leva med oss kan det kännas riskabelt. Men när vi gör det
tillsammans i tro så vågar vi. Jag är tacksam för alla fina människor som vi fått dela vardagsgemenskapmed under dessa tio år. Det har gjort livet rikare. Av varje person har jag lärt mig något. /Elisabeth Armfield 2016-2026