av Alva Dahl
Kallelsen till ett enkelt liv är något vi delar inom kommuniteten, och något som blir enklare av att vi är fler som hjälps åt. Det är inte alltid enkelt att leva enkelt – snöstorm, halka och slask kan till exempel orsaka en del krångel för den som valt bort bil, men det blir åtminstone enklare av att vi kan hjälpas åt och turas om att hämta och lämna barn samt storhandla med lådcykel. Det är slitsamt på flera sätt att odla sin egen mat, men det är enkelt att i skördetid inleda matlagningen med att skörda potatis, lök, morötter och grönkål utifrån landet – särskilt om man tar i beaktande hur komplicerad matens väg till bordet ofta är när den går via affären. Det kan kännas tufft att stå emot samhällets förväntningar på överkonsumtion, men det blir enklare när vi ser på varandra i stället för på reklamaffischerna. Då inser vi att vi har allt vi behöver, och oändligt mycket att tacka för. Vi har en gemensam strävan och gemensamma vanor och det förenklar mycket.
Att bo tillsammans förenklar också det ideella arbetet – att ordna fredsdagar med föredrag och civilkurageträning underlättas när vi bor tillsammans och kan avhandla små och stora planeringsärenden under frukostgröten eller middagsdisken. Att praktiskt och ekonomiskt stötta personer som har en mer utsatt livssituation blir också enklare vi är flera som hjälps åt.
Jag tillhör Franciskus tredje orden, och som franciskan förknippar jag också enkelheten (som i det sammanhanget oftare benämns fattigdom) med glädje och frihet – från rikedomens bördor, och från de murar som rikedomen bygger upp mellan människor. Frihet att tjäna Kristus! Kärlek, glädje, ödmjukhet och generositet är enkelhetens måttstockar: utan dem är den inte mycket värd.