av Josh Armfield
Vår vän Thomas Öberg har skrivit en sång om hur konstigt det är att blommor, barn, tankar och sånger kan växa och bli större dag för dag. Den sången har jag tänkt mycket på i sommar. Varje år när vi gräver i jorden för att så och plantera nya frön blir jag alltid förundrad över miraklet som sker när fröna börjar gro. Nu förtiden i Senapskornet får jag också uppleva miraklet av att se hur barn växer och lär sig nya saker varje dag. Sedan i februari, när vi tog in en flyktingfamilj från Armenien med två barn, har vår kommunitet präglats mycket av barn, både glädjen och utmaningar så klart. Nu har familjen från Armenien gått vidare och en ny familj har flyttat in för att dela kommunitetens rytm och gemenskap. Familjen Petersson, som består av Andreas och Emma och deras två barn Svea (3 år) och Daga (7 mån.), flyttade in i början av juni och gör nu en provtid i kommuniteten, men med syfte att stanna även en längre tid. Det har varit mycket givande att ha dem med oss i kommuniteten. Som sagt är nästan allting vi gör i kommuniteten nu präglat av barn; bönerna blir livligare, matbordet blir kladdigare, trädgårdsarbetet går lite saktare, och på kvällarna är vi tröttare. Men vilket mirakel det är att se hur barn växer och vilken möjlighet vi har när vi uppfostrar barnen i kristen gemenskap. Nu ber vi att Gud fortsätter att forma oss och leda oss tillsammans på lärjungaskapets väg.