Av Karin Ryde
En tillbakablick – 20 december 2018:
Jag stängde dörren hårt bakom mig, gick fram till fåtöljen och satte mig ned i en duns.
En vän och jag hade precis avslutat en ofärdig diskussion om krig i köket. Min oförmåga att varken uttrycka mina känslor eller åsikter i konkreta argument och logiska resonemang hade gjort min vän oövervinnerlig.
Tills det plötsligt plingade till i mobilen. I meddelandet stod följande:
>> ”Men jag kan inte döda någon” sa Jonatan. ”Det vet du Orvar.” ”Inte ens om det gäller ditt eget liv?” frågade Orvar. ”Nej, inte ens då.” svarade Jonatan. Orvar kunde inte förstå det, och knappast Mattias heller. ”om alla vore som du Jonatan så skulle ju ondskan få regera i all evinnerlighet.” Men då sa jag att om alla vore som Jonatan skulle det inte finnas någon ondska.<<
”Lyssnar på Bröderna Lejonhjärta ikväll. Skorpan sätter ord på lite av det vi pratade om.”
Det var som om min vän hade tagit min hand, rest mig upp och borstat av dammet från mina axlar efter vår strid.
Denna diskussion blev ett startskott för mig. Jag ville lära mig mer om hur man kan tänka kring fred och vägen dit. Hur kan man praktisera ickevåld i Sverige idag?
Att besöka Kommuniteten Senapskornet i en månad var fantastiskt på många sätt och jag fick många nya vänner. Det var också bra tillfälle att bekanta sig med frågor som rör krig, fred och ickevåld. En sak som slog mig under månaden här var hur brett ickevåld är. Vi pratade bland annat om att det behövs inom oss, i nära relationer, bland grannar, i samhället och nationer emellan.
Jesus går ju steget längre än Jonatan i Bröderna Lejonhjärta och påstår att om man bara är vred på sin broder är man skyldig inför domstolen (Matteusevangeliet 5:21-22). Oj, oj och oj Jesus, sakta i backarna! Vad är det du säger egentligen? Att man inte får vara arg? Jesus belyser något som är sant; nämligen att vi alla brottas med konflikter och ilska. Det finns ingen av oss som aldrig blir arg på sin medmänniska! Ibland behöver vi bli arga, lära oss att känna igen känslor av vrede och dessutom kommunicera de känslorna på ett konstruktivt sätt. Men vår ilska kan också bli till skada för oss själva och andra människor.
Det Jesus visar är att när ilska och konflikter stormar upp i livet och skadar oss eller andra finns det förlåtelse hos Honom själv. ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Johannesbrevet 1:9)
Gud är en god far som hjälper oss upp när vi trillar, läker såren vi fått i konflikter och ger oss kraft att själva förlåta andra. Tack vare kraften vi får från Gud kan vi skapa frid och hålla fred. ”Saliga de som skapar frid, för de skall kallas Guds barn.” (Matt 5:9)