Av Josh Armfield
I en sann gemenskap är det omöjligt att undvika konflikter. Även om man så gärna vill slippa det jobbiga och alltid hålla en god stämning, kommer man aldrig djupare om man inte vågar gå igenom de oundvikliga konflikter som uppstår. Jag upplever att många människor överlag är ganska dåliga på att hantera konflikt. Jag menar inte att jag är så bra på att hantera konflikter heller, men jag upplever att många ser konflikt som något pinsamt och obekvämt. Det flesta konflikter sopas under mattan och relationer och gemenskaper förblir bara ytliga. Individualismen och ensamheten i Sverige hjälper inte heller situationen eftersom man behöver öva sig i konflikthantering för att kunna bli bättre på det. Om man inte tillhör någon gemenskap där man känner sig trygg kommer man aldrig våga ta tag i en konflikt.
För en gemenskap att växa djupare behöver medlemmarna en gemensam förståelse och en vilja att gå igenom konflikter med varandra med syfte att förlåta och förlåtas. Jag tror också på att en gemenskap som vill växa tillsammans ständigt behöver träna sig på konflikthantering. Förlåtelse är någonting väldigt centralt i evangelierna. Precis efter Jesus lärde sina lärjungar bönen ”Vår Fader” sa han, ”Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.” Samtidigt visste Jesus hur svårt det skulle vara för hans lärjungar att förlåta varandra. Jesu lärjungar var inte heller så bra på att hantera konflikter och Jesus visste att konflikter kommer att uppstå. Han ville utrusta sina efterföljare med verktyg för att möta konflikter med syfte att försonas. I Matteusevangeliet 18:15-20 undervisade Jesus för sina lärjungar:
”Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig har du vunnit tillbaka din broder. Men om han inte vill lyssna, ta då med dig en eller två till, för på två eller tre vittnesmål skall varje sak avgöras. Om han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen. Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare. Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.”
Om man applicerar detta tre stegs program för konflikthantering, tror jag de flesta konflikter går att lösa med det första steget. Men första steget är också väldigt svårt. Hur tar man upp konflikten på rätt sätt utan att såra och eskalera konflikten? Personligen har jag fått mycket hjälp av ett sätt att kommunicera som heter Nonviolent Communication. Marshall Rosenberg har skrivit en bok som heter ”Nonviolent Communication: Ett språk för livet”. I denna bok lägger han upp en fyrstegs process för hur man kan ta upp konflikter med både nåd och sanning. Rosenberg skriver om hur viktigt det är vilka ord man väljer att använda i en konfliktsituation. Jakobsbrevet 3:1-12 beskriver tungan som en eld! Rosenberg fokuserar mycket på att hitta ord som inte dömer och som beskriver känslor utan att anklaga. De fyra stegen i ickevålds kommunikations är:
1. Observera (dela din observation utan att döma)
2. Känsla (dela de känslor som uppstår i dig)
3. Behov (dela vilka behov du har för att må bra i denna situation)
4. Önskemål (fråga personen du står i konflikt med om de förstår och kan möta dina behov)
Denna process har jag själv försökt applicera och har upplevt att den funkar bra. Den är avväpnande. Den får mig att fundera en hel del på vad jag vill säga och hur jag vill säga det innan jag möter min motpart. Denna process hjälper mig också att försöka förstå mig själv bättre och varför jag känner de känslor jag känner. Och denna process hjälper mig att öva mig i konflikthantering och förlåtelse även innan jag har hamnat i konflikt med någon.
Jag tror många ser på konflikt som någonting negativt. Men konflikt behöver inte vara negativt, den kan hjälpa oss bryta de ytliga fasaderna och öppna upp för varandra och komma djupare. Men som sagt, detta tar tid och övning. Konflikthantering och förlåtelse tar tid. Vi behöver tid för varandra, för att lyssna och för att dela. Därför tror jag att det också är viktigt att man rotar sig i en plats och i en gemenskap. Konflikt kan vara något positivt om den hanteras rätt, men om den inte hanteras rätt kan konflikt leda till mer skada och splittring. Här har också överlåtelse en viktig roll att spela i konflikthantering. I överlåtelsen har vi lovat att gå igenom även det jobbiga tillsammans med intentionen att förlåta och försonas. Man är inställd på att vara kvar även när det blir svårt. Detta är en av anledningarna till varför vi vill öva oss i överlåtelse här i Senapskornet.
Petrus frågade Jesus, ”Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?” Jesus svarade: ”Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.” (Matt 18:21-22)
Det finns ingen gemenskap som är perfekt och vi kommer behöva förlåta varandra ofta. Vissa personer är svårare att komma överens med för oss. Men i slutändan säger Jesus att vi ska älska även våra fiender. När Jesus hängde på korset bad han för dem som hade gjort detta mot honom ”Fader förlåt dem. De vet inte vad de gör.” (Luk 23:34) En viktig del av förlåtelse tror jag handlar om att tro: att tro på att en förändring kan ske, och den förändringen kanske kan ta lång tid innan man kan se den. Jag tror också att om man lever sitt liv redo att förlåta innan konflikten ens har uppstått, så är det lättare när konflikten har kommit. Detta kanske har med nåd att göra. Vi bör inte sopa problemet under mattan. Sanningen måste komma fram. Men vi behöver vara beredda att visa barmhärtighet även om det är vi som har blivit illa behandlade. I en konfliktsituation är alla skadade. Sann förlåtelse söker upprättelse för alla inblandade. Sann förlåtelse leder till försoning och förvandling. (I vissa situationer som i destruktiva maktförhållanden är distans det viktigaste som behövs så att helande kan ske.)
Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. (Rom 5:8)
För några dagar sen samlades vår kommunitet tillsammans med några andra utanför militärflygbasen F21 i Luleå för att be för fred och avrustning. Som kommunitet vill vi ta del av Guds försonande verk här i Luleå och vi känner en kallelse att göra motstånd mot militariseringen som sker i Luleå. Efter samlingen kom jag att tänka på hur fred börjar först inom oss själva. Vi kan inte skapa fred på den internationella nivån om vi inte ens kan älska och förlåta oss själva och de som vi bor och lever med varje dag. Jag är därför övertygad om att förlåtande gemenskaper skapar förändring och fred i världen. Det är när vi vågar möta konflikter tillsammans, lyssna till varandra, kommunicera med varandra och förstå varandra, att försoning kan ske. Denna process är någonting heligt. Jesus sa själv, ”ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.”